Och alla platserna

Hur hamnade jag här?

Nouvelle Vague

För det skulle ju va dans dans dans.

Disintegration

När bomben kommer etsas jag fast i väggarna. Bomben blir det moderna Pompejis vulkan.

En helg i staden

Vilken platta. Och vilken helg det ska bli!

Mer ah

Ah.

Öde.

Så vackert.

Stilla.

Tror jag behövde detta.

Upp och ner.

När jag ser på den gråtande varelsen som bor under huden så minns jag varför han finns där. Det är så lätt att glömma. En gång förevigade jag honom för att skjuta bort lidandet, att börja på nytt. Han gråter ständigt, för att jag inte kan. Inte när det krävs. Inte när jag vill. Men han, han gråter. Och han minns inte varför. Men vi barn vet. Gud, vi vet.

Att bota ångesten.

Jag kan inte dricka med er, så jag dricker ensam. Skål, mina älskade.

Det här är en sjuk jävel.

Jag tycker den här bilden säger det mesta. Leve masturbationen!

En stor svart våg är central

Den här våren blir galen.

Jag ska försöka fixa ihop mitt dj-set samtidigt som jag måste börja gå ut mer (svurit inför Em, M och mig själv), hitta något att göra till hösten, skrapa ihop pengar till ett otal konserter (jävla Luger!) och inte försvinna mitt i allting. Dessutom bör jag söka ny lägenhet så jag kommer närmare mina vänner och stan.
Sen ska jag försöka att inte drunkna i dåliga tankar.

I know a place
where no ships go

no go

det räddar liv

Utan Arcade Fire hade saker och ting varit mycket svårare.
Så är det.

The Rover

Freya drog med mig på rover för intagande av öl och umgänge med nördar.