Helvetesdrycken

Det är inte absinthe. Det smakar Dr. Pepper. Mycket bra fest hos Martin. Mycket bra. Vi ställer tillbaka tiden en stund och låter baksmällan vara ett tag till.

Gospel

Det står skrivet.

Chans

Jaha. Det var det. Vad fan hade jag att vara nervös över? Inte mycket folk, de flesta kom sent, inget direkt höjdardansgolv. Usla hörlurar. En hel del fina människor och utstyrslar. Kopior av rosa skjortorna jag jobbade hos en vecka stod att finna bakom baren. Haha, samma flicka bad mig om "bra, modern musik" säkert tio gånger. Varje gång man spelade något sådant så var det givetvis någon annan som inte blev nöjd. Men Fuck that. :) Jag spelade bra musik, i sex timmar. Nu ska jag sova. Om tåget någonsin kommer fram. Om jag någonsin spelar i denna form igen ska jag göra riktigt klart att jag bara lirar pop, och därmed Basta. Får väl bosätta mig på Sticky...jaja, mitt "gage" täcker iaf skivorna jag brände. Imorgon ska jag försöka fixa ny router till far, sen fest för Martin. Fick mitt första stalkermess av V idag. Det kändes fint. Trött. Hem. Benen på bilden tillhör en man.

Untz!

Vi hamnade på Nef. Oops? (Läste nyss en rant av G förresten. Mycket intressant. Tog upp varför vi snälla killar inte får tjejer. Så nu vet jag. Det är för att jag är en jävla mes. ;-))

Under

Att åka hem genom staden är som att sjunka under ytan en stund. Innesluten bakom glas och metall tittar jag ut genom buktande fönster och ser världen annorlunda. Under neonljusens ensamhet står allting still samtidigt som vi susar förbi snabbare än någonsin, fjäderlätta ton över våt asfalt. Det finns inget motstånd.
Det är som att vara under vatten, men inte panikartat utan bara vackert. Det är mörkt därute, så svårt att se. Allt är ljus och konturer nu. Jag är varm, omsluten av tyger och hud. Det finns inga ljud andra än de jag själv väljer. Jag önskar jag kunde visa er hur det är precis då - att flyga fram men ändå stå still, med ett ljudlandskap i öronen och en undervattensvärld utanför slutna ögonlock. Att blinka till och vara närmare något att kalla hemma.

Men stunden är min. Jag kommer aldrig kunna dela det jag känner med er. Men jag kan försöka. Jag önskar jag kunde sätta det här i toner, att musiken slöt era ögon mot er vilja, packade in er i en varm ask som vore ni sardiner och att ni kunde få flyta bort med mig en stund. Under vattnet, här ovan land.

Jag hoppas ni hittar dit ibland. Floden rinner precis utanför fönstret.

Touching from a distance

Trailern är enorm. Postern är enorm. Att ge ut Joy Divisions samtliga släpp digitalt remastrade känns rätt enormt det med. Finns som box med nu. Box. We do love the box.

Until tomorrow then

Mycket musik ikväll. Som sig bör.
Grävt fram gamla skivor med Ed, lagt in Dr. Dre i poden och laddat ner Radioheads nya "In rainbows". Riktigt bra. "Hail to the thief" var en ok platta men inte en av mina favoriter. Detta är riktigt bra dock. User friendly. Två lyssningar och jag är fast. Man verkligen hör hur Ok Computer går igen med små små spår av Kid A/Amnesiac i det hela. Vackert.


"You are my center when I spin away/ Out of control on videotape."

De långa milen

"älskling jag har aldrig kunnat lära dig nå'nting
i bästa fall kan jag bidra' med en känsla"



Det finns så mycket att säga, men just idag förblir jag nog tyst.

Mina vänner, nya som gamla: jag älskar er.

Fan!

Vem ska vi nu göra till slav när vi blir grannar?! Jävla Sambo!

After the war

I sovrummet är det så stilla nu. Jag hoppas jag ska slippa slåss mot min egen kropp i fortsättningen. Den tycks vara ett mycket ovilligt tempel alltför ofta. Själen är ond och skall fördrivas så att lövens öde kan infrias. Men det blir inget med den saken. Inte ännu. / Hon har lämnat ett meddelande här. De fortsatte bortom tunneln. Jag somnar bort leendes med hennes namn på mina läppar. Det är långt till gryning.