Jaha

Då blev det bra till slut då.

Trippin' on a hole in a paper heart

Det fina med Guitar Hero är att alla som spelar är sjukt koncentrerade. Vi förutser nu en framtid där riktiga instrument helt ersätts av dessa leksaker i plast...eller inte. Men det sägs att den som lär sig trumma på Expert i nya Rock Band kommer ha en ok grund för att lära sig riktiga trummor en dag. Synd att det inte är så med gitarren...

Natt

Att dra från Haga kvart över fyra natten till lördag har visat sig vara ytterst förhastat. Kylan är bitande, och promenaden genom stan har varit lite vinglig. Över trettio minuter kvar tills första vagnen hemåt går. Fuck, måste flytta. Snart. Jaja, får jag bara en sju timmars sömn borde jag klara av lite häng med Vivi iaf. Vi får se. Trött. Använder gammal bild för att ni ska slippa se tillståndet på nya McDonalds. Natt. Eller morgon.

Rötter

Ni andra har sett den redan, men i vanlig ordning lägger jag upp tavlan här med. Nu har Sandra varit söt och levererat den till Helena, där den hör hemma.

oh, you are the roots

Mörker och ljus

Snart är det imorgon. En dag som kanske ändrar på en massa saker. Jag hoppas det. Oron för framtiden känns meningslös just nu. Jag tror jag vågar. Klart jag vågar.

I need you so much closer

närmare

Mina föräldrar, dvs. morsan och Henry, firar 15 år som gifta på lördag. Henry fyller dessutom 65. Så jag målade denna till dem på kortast möjliga tid.
Grattis. Jag älskar er, även om det inte märks så mycket.

Sleeping in my head (to gold)

Allting känns lite färglöst. Den första snön har fallit. Med mörkret kommer så mycket mer, sådant man inte kan sätta fingret på. Allt blir lite blekare. Bland träden finns det dock guld att finna. I alla fall i mitt huvud.

Praise

Arcade Fire.
Vad mer kan man säga.
Eufori och total närvaro. Efteråt minns man knappt vad som skett. Hm. Beskrev jag just en konsert eller riktigt bra sex? Hm...

Helvetesdrycken

Det är inte absinthe. Det smakar Dr. Pepper. Mycket bra fest hos Martin. Mycket bra. Vi ställer tillbaka tiden en stund och låter baksmällan vara ett tag till.

Gospel

Det står skrivet.

Chans

Jaha. Det var det. Vad fan hade jag att vara nervös över? Inte mycket folk, de flesta kom sent, inget direkt höjdardansgolv. Usla hörlurar. En hel del fina människor och utstyrslar. Kopior av rosa skjortorna jag jobbade hos en vecka stod att finna bakom baren. Haha, samma flicka bad mig om "bra, modern musik" säkert tio gånger. Varje gång man spelade något sådant så var det givetvis någon annan som inte blev nöjd. Men Fuck that. :) Jag spelade bra musik, i sex timmar. Nu ska jag sova. Om tåget någonsin kommer fram. Om jag någonsin spelar i denna form igen ska jag göra riktigt klart att jag bara lirar pop, och därmed Basta. Får väl bosätta mig på Sticky...jaja, mitt "gage" täcker iaf skivorna jag brände. Imorgon ska jag försöka fixa ny router till far, sen fest för Martin. Fick mitt första stalkermess av V idag. Det kändes fint. Trött. Hem. Benen på bilden tillhör en man.

Untz!

Vi hamnade på Nef. Oops? (Läste nyss en rant av G förresten. Mycket intressant. Tog upp varför vi snälla killar inte får tjejer. Så nu vet jag. Det är för att jag är en jävla mes. ;-))

Under

Att åka hem genom staden är som att sjunka under ytan en stund. Innesluten bakom glas och metall tittar jag ut genom buktande fönster och ser världen annorlunda. Under neonljusens ensamhet står allting still samtidigt som vi susar förbi snabbare än någonsin, fjäderlätta ton över våt asfalt. Det finns inget motstånd.
Det är som att vara under vatten, men inte panikartat utan bara vackert. Det är mörkt därute, så svårt att se. Allt är ljus och konturer nu. Jag är varm, omsluten av tyger och hud. Det finns inga ljud andra än de jag själv väljer. Jag önskar jag kunde visa er hur det är precis då - att flyga fram men ändå stå still, med ett ljudlandskap i öronen och en undervattensvärld utanför slutna ögonlock. Att blinka till och vara närmare något att kalla hemma.

Men stunden är min. Jag kommer aldrig kunna dela det jag känner med er. Men jag kan försöka. Jag önskar jag kunde sätta det här i toner, att musiken slöt era ögon mot er vilja, packade in er i en varm ask som vore ni sardiner och att ni kunde få flyta bort med mig en stund. Under vattnet, här ovan land.

Jag hoppas ni hittar dit ibland. Floden rinner precis utanför fönstret.

Touching from a distance

Trailern är enorm. Postern är enorm. Att ge ut Joy Divisions samtliga släpp digitalt remastrade känns rätt enormt det med. Finns som box med nu. Box. We do love the box.

Until tomorrow then

Mycket musik ikväll. Som sig bör.
Grävt fram gamla skivor med Ed, lagt in Dr. Dre i poden och laddat ner Radioheads nya "In rainbows". Riktigt bra. "Hail to the thief" var en ok platta men inte en av mina favoriter. Detta är riktigt bra dock. User friendly. Två lyssningar och jag är fast. Man verkligen hör hur Ok Computer går igen med små små spår av Kid A/Amnesiac i det hela. Vackert.


"You are my center when I spin away/ Out of control on videotape."

De långa milen

"älskling jag har aldrig kunnat lära dig nå'nting
i bästa fall kan jag bidra' med en känsla"



Det finns så mycket att säga, men just idag förblir jag nog tyst.

Mina vänner, nya som gamla: jag älskar er.

Fan!

Vem ska vi nu göra till slav när vi blir grannar?! Jävla Sambo!

After the war

I sovrummet är det så stilla nu. Jag hoppas jag ska slippa slåss mot min egen kropp i fortsättningen. Den tycks vara ett mycket ovilligt tempel alltför ofta. Själen är ond och skall fördrivas så att lövens öde kan infrias. Men det blir inget med den saken. Inte ännu. / Hon har lämnat ett meddelande här. De fortsatte bortom tunneln. Jag somnar bort leendes med hennes namn på mina läppar. Det är långt till gryning.

Lift Your Head Towards The Air

Det blev inte utgång igår. Det blev en natt i hostans tecken. Idag hamnade jag till slut på Huddinges akut. Kunde andas med stora svårigheter. Hostade så jag trodde att nu är det slut. Men det fanns hjälp. Det tog tid, men nu kan jag andas igen. Har starkare mediciner och ska ta dubbla doser en vecka framåt. Kroppen värker, hjärnan är tung efter ett sömnlöst dygn. Rädslan finns bakom hörnet. Men jag andas, lyfter huvudet mot luften och kysser henne, sväljer allt hon har att ge. Det är skönt att leva. Ibland börjar man undra över sin tid.

Dagen efter

Det har varit fina dagar. Underbar fest i lördags hos favoritflickorna (ok, har typ tio sådana nu men ni fattar), grymt bra födelsedag igår! Förutom lite skit på jobbet var dagen superfin, den bästa på mycket länge. Insåg hur många nya och fantastiska vänner jag har fått i år. Svårt att fatta. Annars börjar det bli mycket med skolan och jobb samtidigt. Men litteraturen verkar gå rätt bra iaf...Ikväll skrev jag i fyra timmar och glömde äta. Rap life. Nej. Nu sömn.

En fest, en fest!

Vad vore en inflyttningsfest utan en gåva?

Om natten

Hittade en bild från i mars, första gången jag var på väg till Uppåt Framåt. Jag minns inte alla människorna, men det känns som om mycket har hänt senaste halvåret. Jag har framför allt lärt känna sjukt mycket människor. Det enda som saknas är en flicka. Fast kanske inte ens det, inte lika ofta iaf. De kan gott få jobba lite också! Nej, nog med dravel. Sömn! Fest imorrn.

Till Elin

Mitt hjärta är ett äpple

Vägen hem

Det är ett år sedan. Medan de firar årsdag ber jag att jag aldrig ska behöva genomlida den rädslan och oron igen. Vart har det tagit mig? Inte långt, men längre än vad jag hade vågat tro. Jag rör mig, långsamt och små sträckor. Jag minns smärta, glädje, hat. Jag minns mina vänner. Jag minns flickorna som stulit mitt hjärta en tid.
Mia. Annika. Flickan utan namn. Sanna. Helena. Ni är alla fantastiska. Sist står Helena, men kanske borde du stå först, sötaste? Som jag önskar att det kunde få en chans.

Mina vänner. Emma, systern som jag aldrig haft. Som jag älskar dig. M, broder. Filip, jag saknar dig. Martin, älskade bror. Ni är min familj. Jag har glömt hur världen är utan er, och för det är jag evigt tacksam. I er har jag belönats tusenfalt.

Remember, Remember, the 14th september...

Ice age coming

När man inte pluggar fast man ska så skapar man lite...

Hjältar i ett halvt skal?

Vi hittade denna fina titel på Hemköp. Jag och M funderar på att bli musjägare nu. På frågan om det inte fanns fina saker i en relation svarade han även senare ett lakoniskt Nej. Så vi får väl bli svin då.

Vad vi går igenom

Världen är så konstig. Finns det ingen lycka kvar för hundar som mig?
Allt känns så svartvitt, precis om ett foto i en kent-låt. Där är känslorna ofta raka, precis som mina är. Visst, de tar konstiga omvägar och rör runt en massa, men mitt gråskaletänkande sakliga synsätt hör aldrig hemma där. Kanske är det när jag känner som jag faktiskt är?

Varför ska det göra så ont då?
Var är lyckan för hundar som oss?

Issues

Ok, senaste dagarna har inte varit bra. Senaste dagen och natten i alla fall.

Det är mycket som kryper på en nu. Mest sådant jag blåser upp, men logik kan inte alltid rädda en, inte ur sådana här svackor.

Idag får morsan besked från läkaren om vad som kommer att ske. Det kanske inte blir så mycket till besked alls, men det kan även vara så att de vill pröva medicin igen som kan betyda liv eller död. Är det illa vill de ta in henne på transplantation, och det är det som skrämmer mig. De som går på medicin och klarar av den dör inte generellt. Det gör folk som genomgår transplantationer. Det här gnager - en sådan här sak kan gå fort, och det tar en månad innan man är ute från sjukhuset. Jag förstår varför de vill träffa mig. Innan, liksom.
Tanken är så hemsk.

Jag har inte pratat med min far på snart en månad. Vet inte om jag klarar av det alls, och för varje dag blir det svårare att lyfta luren. Vissa skulle säga att det kanske är hans tur att ringa, men jag tänker inte direkt så. Alldeles för mycket skuld där någonstans. Så jag är rädd för att ringa honom, och rädd för att träffa honom.

Jag förlorar en vän på jobbet när Elin drar vidare. Läser givetvis in min oförmåga att göra någon som helst skillnad i mitt liv i detta, eftersom jag har varit där längst och avskyr stället mer, och likväl alltid är den som blir kvar. Det här luktar "resten av livet" lång väg.

Så jag försöker plugga, eller börja i alla fall. Se om jag kan tillgodogöra mig information trots hög ålder. Oftast känns det inte så. Vid det här laget borde jag veta det mesta om formalistiskt och pragmatiskt synsätt inom litteraturvetenskapen, samt åtminstone kunna redogöra för vad fan kanon är. Ok, jag vet vart ordet kommer ifrån (ca-non, grekiska över till latin för "rak linje, linjal, måttstock" etc) men jag har svårt att förklara dess innebörd. Så jag har panik över att jag måste köpa en massa böcker till och läsa brutalt mycket innan tisdag nästa vecka då jag förväntas ha skrivit 200 ord om Litteraritet, baserat på olika texter om kyssar. Argh! Dessutom är jag ansvarig för sammanfattningen av modulen en vecka efter detta...jag är helt enkelt livrädd.

Min hosta blir inte bättre. Har tid hos läkare efter att ha dragit på det alldeles för länge. Vaknar alldeles för ofta om nätterna, antingen av magen eller lungorna. Börjat gå över mot ren rethosta nu. Är rädd ibland, riktigt rädd. Men mest skäms jag för att jag låter så mycket på bussen, jobbet, bland vännerna. Vad grym jag är på att prioritera! Verkligen...

Jag är livrädd för att förlora det lilla jag har med Helena.


Jag ska till min kurator om några timmar. Hoppas hon kan vända ut och in på det här, för just nu är bröstet alldeles för tungt. Kroppen värker, ögonen tåras över ingenting och allting. Hjärtat smärtar, och oron ligger i maggropen.

You try

You fly/Straight into my heart/well here comes the fall...

Ibland kan Göteborg överraska. Stötte på den här flickan när jag var på väg till Sticky med Sanna i slutet av juni, när allting kändes ok. Lite vackert är det. Och kan man inte sova, vill mobilblogga för att sängen är skön och varm...ja, då får man använda arkivet. God natt.

Adjö

En bakisdag som denna, den sista av överflöd innan jag går in i White Mode, vandrar jag och M längs Andra Långgatan när vi ser detta:




Sprejat på fasaden till Wandas strippklubb dessutom. Fick visionen av någon arm stackare som måste lämna Göteborg och desperat skriver en kärleksförklaring till staden på mest lämpliga plats...

För övrigt en bra dag, inte alltför bakis.

sleep without clothes and wait for winter to leave

Idag har jag köpt en ny tröja. Den går att beskåda på bild här någonstans.

Inte mycket att säga egentligen. Egentligen offantligt mycket att säga. Men jag tror jag struntar i det. Mina känslor åker berg och-dalbana, omvärlden förändras medan jag förblir konstant och tråkig. Enda ljusglimten är att jag är kreativ igen, kanske på riktigt den här gången, samt att jag känner lite hopp. Mer kan jag inte säga, det finns regler mot sådant.
Ska börja studera igen, vid sidan om det tradiga arbetet som vissa har livet ut. Fast enligt en vän så fanns det någon gammal filosof som var "lens grinder" så jag har ju rätt yrke. Han dog av någon lungsjukdom för övrigt...

Livräddning artar sig. Vem vet, en dag kanske jag vågar läsa igenom skiten och säga: det är färdigt. Tills dess...

Klar

...våldsamt klar/glider jag/över din hud/med tanken/med tanken...

There's a wound in the sky

Avskedspresent till Flip.

Tony är död men vi lever

Läste att Tony Wilson bara blev 57 år gammal. Sorgligt. Så jag köpte mig en ny klocka. Seger till mig!

Way out West och Artbitch continued

Som rubriken avslöjar så är WoW till ända. Det var bra, men en redogörelse för de flesta händelserna finns redan att läsa i min Helgondagbok så fuck that.
Lägger upp lite odd pictures från festivalen samt en bild på mitt andra "verk" på canvas. Gah, snacka om att lida för konsten. Sådan skit!

Bög

Filip visar var skåpet skall stå!

Artbitches!

Jag har en ny vän. Jag vet inte var han ska bo ännu, men jag gillar honom! Fan vad kul det är att måla när man har ett motiv och resultatet funkar! Woho!

Terrorplaneten!

Vi var på bio, jag och judiske Marius. Vi såg Planet Terror. Den var...skitbra.

Ok, det är en hyllning till b-film med allt vad det innebär: kassa effekter, synthmattor som bara John Carpenter kan ha snickrat ihop och väldigt mycket bröst. Nämnde jag att folk dör hela tiden på olika äckliga sätt och att bilar exploderar spontant? Brilliant, I say!

Nu hoppas vi bara att de släpper hela Grindhouse-paketet i en box, påkostad, och inte två delar med nada material. För övrigt vill jag se den fantastiska filmen Machete som de gör reklam om innan the main feature. Synd att den inte finns....

Days gone, bye

Det var ett tag sedan jag skrev någonting här.
Hela juli har varit en mysko månad. Jag har gått ut sjukt mycket, genomlevt en school boy crush och slutligen nått insikt om att flickan aldrig kunde bli min.
Jag har arbetat lite för mycket, fått löneförhöjning, gått på bio tre gånger, varit på Glory Boat för första gången någonsin och sett massor med drama utveckla sig. Sjungit i "band" med Fille (fyyyyyyyyy!) och Larsa. Jag har spelat Wii hos Andreas, druckit billig skumpa och varvat Lost Planet. Varit på riktigt takfest!
Jag har följt med mor till doktor cancer och stirrat hemska siffror i vitögat.


Jag har hittat en flicka som heter Helena. Hon gör mig glad (INTE flickan på bilden, det är min syster).

Slänger in lite random footage från den gångna månaden, samt lite från de första dagarna i augusti. Finns nog en från Trädgårdsföreningens rosenutställning med. Enjoy. Nähäpp, kanske inte får plats med det.

Pure morning.

Det finns sämre sätt att möta dagen.

Vi dricker folköl

Vi lyckas nästan bli fulla. Vi har trevligt. Jag saknar en kvinna i mitt liv. I mitt underliv, enligt Ingemar.

Nana korobi, ya oki

Vi rör oss. Tröga varelser, långsamma och förgiftade. Ljuset skrapar och skär, vinden är kylig. Världen, rummet, huvudet. Allting spinner runt som om Gud slagit an livshjulet med extra kraft under natten så att vi först nu känner av konsekvenserna.
Vi sover. Någonstans vaknar de andra, värmen från er vaggar mig stilla. Hjärtat slår så hårda slag då, när ni är nära.
Vi skrattar. Glädjen är äkta, melankolin försvann ut i natten bland skålar, omfamningar och kyssar. Vi famlar efter styrkan och orken att röra oss igen, snabbare, men det tar tid.

Så vi vilar. Jag sover i er famn, ni sover i min. Någonstans hör jag Ben sjunga, och jag vet att jag kommer minnas det här länge, som i ett romantiskt dunkel när andra minnen falnat. Jag är bara en liten bit bort, men ibland är inte ens närheten tillräckligt.

Åh, älskade, jag saknar er till och med när ni är nära!


Vi rör oss. Nya varelser, födda ur sot och aska, snabba som vinden. Vi rör oss, jag med er. På vägen faller jag sju gånger, men jag reser mig åtta.

Tack.

I väntan

Vi väntar på tunnelbanan. Martin röker. Himlen är vacker. Vi ska dricka världens bästa drinkar.

Shoppa tills du dör/mer vitt

Idag har jag träffat Martin. Vi har ett intressant inflytande på varandra. Det innebär oftast att vi helt enkelt går till favoritbutikerna och handlar kläder. Så även idag.

Emma hälsade på oss på Nitty Gritty, och jag passade på att fråga om de vill komma ner till Way Out West. Det verkar som om de är lediga i alla fall, så det bådar gott.

Dagens inköp blev en piké från Fred Perry som jag suktat efter ett tag, och som var det enda planerade plagget. Hittade en Stone Island på rea men den var fan för stor, och jag lägger inte 1200 på ett plagg som måste sys om...

Efter Nitty och Krukmakargatans alla fina butiker hamnade vi på Skank, där jag glatt hittade den fina t-shirten med världens kärleksförklaring som jag bara måste ha! Dessvärre hittade jag en fin fin zip från Ezekiel så där åkte kortet fram igen.

För att toppa dagen gick vi till Webhallen och köpte film. Ikväll har jag sett Sympathy for Lady Vengeance och den var riktigt bra. Park är för jävla duktig. Damn him.

Ninja!

Me is ninja cow! Feer me leet skillz!

Morgon

Fruktträdgården blickar österut, och jag med den. Snart är vi på väg. Semester känns väldigt rätt just nu.

Hobsala

Kom fram och märkte att mina föräldrar skaffat en jordkällare i hobstil.

Jag tror jag vinner...

Ibland händer det någonting som bara vänder på allting. [I am teh ångest-spanking winner!]---------->

Jag mår...bra. Flera dagar i rad har saker och ting varit helt ok, till och med hoppfulla och roliga. Jag har bara inte orkat med att vara social. Något har tagit emot där. Kanske är tanken på alkohol som inte lockar längre. Jag vet inte.
Men nu är semestern bestämd. Imorgon åker jag till morsan och Henry efter att ha jobbat och vattnat hos Marius. På måndag kör vi till STHLM och sen blåser jag nog en vecka där. Vill träffa mormor, Martin & Emma samt fadren givetvis.

Jag har köpt böcker inför semestern. The Ghost Brigades (militär, smart sci-fi), Grunts (fantasy med skjutvapen ur orchers perspektiv) och A game of thrones (episk fantasy). Jävla Science Fiction-bokhandel!

Nej, nu ska jag läsa lite och sen sova. Ja! Kom just på att jag får träffa nekosar umorrn!
Kram på er, kan bli sista inlägget på ett tag.

Löv.