Det blev inte utgång igår. Det blev en natt i hostans tecken. Idag hamnade jag till slut på Huddinges akut. Kunde andas med stora svårigheter. Hostade så jag trodde att nu är det slut. Men det fanns hjälp. Det tog tid, men nu kan jag andas igen. Har starkare mediciner och ska ta dubbla doser en vecka framåt. Kroppen värker, hjärnan är tung efter ett sömnlöst dygn. Rädslan finns bakom hörnet. Men jag andas, lyfter huvudet mot luften och kysser henne, sväljer allt hon har att ge. Det är skönt att leva. Ibland börjar man undra över sin tid.
No comments:
Post a Comment