En ynnest att stilla bedja om

Det kan gå så fort.
Men jag ler inombords och just nu är ingenting särskilt tungt.

När tanken är densamma när man somnar som när man vaknar...ja. Då kanske det sker.

Iskall inuti

Hur kan någon göra så ont med så små medel?
Förbannade känslor. Önskar du förstod. Eller någon.

Who could it be at this time?

Det finns en trend bland de mer pretentiösa i kompisledet som säger att bloggandet är av ondo. Därmed sällar de sig till underbara elitister som CRB, och vi älskar ju CRB lika mycket som CRB älskar TTA (dvs. på ett mycket sexuellt sätt). Därför, och av många andra orsaker, har jag inte skrivit något på länge. Det är inte så många utav er som läser detta.
Dramatiken saknas i livet, eller...den finns där men är av småaktig karaktär. Dagarna går, jag har blivit ett år äldre sen senast, hunnit ge upp hoppet om kärleken för ett halvår framöver åtminstone, insett att jag kommer gå under om jag arbetar längre hos "Snygg & Trygg INC.".
Datorn är nu min, betalade av min andra och sista avbetalning idag samt gjorde slut på förstärkarskulden. Det som nu återstår i skuldväg är CSN, och de tar man inte i en handvändning. Dessutom lutar det åt studier till våren, dvs mer CSN-skulder. Dödlig attraktion det där.
Djungeltrumman säger ingenting den heller. Det finns inga rykten på stan som spår någon direkt ljusning, annat än den stundande Svart Oktober med tillhörande minnesluckor.

Dagens, veckans och årets skiva är "Glasvegas" med Glasvegas.