I'm getting too old for this shit...

Sedär, då var man hemma efter Dagfest och 90-årskalas. Kalas blev det, inledande timmen trodde jag att jag skulle stupa runt klockan sex, men det lugnade sig sen. Vi hade kul iaf. Orkar nog skriva lite mer ordentligt imorgon. Damn, att vara svart tär på krafterna...

Jag känner mig lite tråkig. Jaja, då får jag vara det.

in the cover of night

Idag är det enklare. Logh hjälper.

I try
but I can't feel a thing
could this really be right?
some day I will stop trying

Men inte ännu.

20 seconds to comply...

Läkarbesöket sög ganska brutalt. Måste börja med mediciner igen och ställa in mig på operation inom några år. Helst skall jag ha skaffat barn innan dess...fan fan fan!


Idiotköpte Nausicaä of the Valley of the Wind idag, tillsammans med Slakthus 5 och Aniara. Behöver lite kultur eller något nu. Sen kom M över och vi tog en timmes promenix. Tror det är dags att börja med Pulmicort igen...hostar som fan efter ansträngning. Double sigh, silent sigh...




Trevlig promenad. Tog lite bilder. Den här blev bäst. Ni vet...jag och Tunnels...

Draken flyr berget

I am an island
my horizon is blank
leaves me blinded
each time I stand

waiting
wanting
needing
dreaming

No man is an island
there's smoke rising up
at the end of the ocean
beginning of skies

(I stand)
waiting
wanting
needing
dreaming

waiting to be found

Lost

Efter förfest (med vatten - dessutom tvingades jag se Gustav dricka skumpa...) hos Jovanna drog vi till Sticky igår fast det snackats om KRFT. När vi kom dit hamnade vi mitt i en spelning med The Mary Onettes (tänk att jag inte fattat ordvitsen kring deras namn förrän igår) och som tur var fick vi höra "Lost". Men även de andra låtarna var bra. Sista innan extranumret var finfin.
På det följde dans. Jag insåg någonstans att jag nog inte ska fortsätta gå ut nykter. Hur kul som helst att dansa, men inte längre. Inte utan lite lite påverkan så att man släpper loss lite mer. Tragedin.

Men nu är det bara en vecka kvar så...

( för övrigt anser jag och Juha att [censur] betedde sig riktigt illa igår.)

Ibland minns jag varför jag skriver...

uppifrån ser allt så litet ut
en lekplats där leksakerna själva fått liv
och på eget bevåg tar sina liv en efter en
och ingen som kan reda upp oredan
plocka upp allt trasigt ur leran
tvätta rent och ta med hem

molnen är vita här ovan
vi lämnar all meningslöshet i jetströmmarna bakom oss
och styr blicken mot stjärnorna
det enda som betyder något nu

jag glömmer min rädsla
gräver ner mig i din famn
du är så sval
så skör
och i vårt vågsvall krackelerar verkligheten

när det når oss
och alla runt omkring börjar inse att det inte finns någon väg ut
inte på 30 000 fots höjd
aldrig någonsin
då ser jag honom

han sitter nästan längst fram
snett framför damen med blått hår som ska flytta och har alla sina saker med sig
hans lugg är lika allsmäktig som hans stämma
och han sjunger
visst gör han det

det ljuder genom kabinen
och aldrig någonsin har det väl varit mer passande
Kungen sjunger ”My way”
och Blue Eyes vrider sig i sin grav

allt går så fort nu
damen med blått hår blundar hårt så att hennes ögonskugga faller i tunna flarn
en liten flicka håller sin mammas hand
och allas ögon är fyllda av ångesten, skräcken, paniken
men jag hör inget längre
bakom oss slits metallkroppen itu
som pusselbitarna i ett pussel som läggs baklänges
filmen spolas tillbaka nu
men det enda jag hör är Kungen
...jag gjorde det på mitt sätt

jag tar din hand
men vi glider igenom varandra
du är tunn som luft
jag kan se igenom dig
och för första gången sen den där natten när du räddade mitt liv
och jag kanske räddade ditt
ser jag dig
dig, och ingen annan

sen, precis innan ljuset tar vid och äter upp allt som är och någonsin kommer att vara
vänder du dig mot mig och
ler
det är det vackraste leende och sannaste av allt jag sett
å Gud vad jag älskar henne
men den löper ut nu
tiden
det är över

Sen viskar du till mig
och

Kväll

Ikväll är solen världens vackraste och långsammaste kärnexplosion. Mitt i allting ställer sig själva världen upp och tvingar fram tårar över att meningslösheten kan vara så vacker.

STHLM

Det är dags att ge sig av igen. Jag tog givetvis fel på min tid hos kuratorn så nu har jag slagit ihjäl två timmar hemma med musik och mer musik. Samt hosta. Måste vara psykosomatiskt (stavning?) för det är fan bara när jag är nervös eller stressad som den slår till nu...eller när jag tänker på hosta. Bah.

Rufus Wainwright. Vad kan man säga? Förstår M som nämnde Ed och att Rufus nog är en inspirationskälla. Roligt om så är fallet då Wainwright bara är några år äldre än Edward...
Jag tycker om det jag hört än så länge i all fall. Får se vad jag lyssnar på på vägen upp. Lutar åt Kate Bush. Eller TTA. Eller Midlake. Eller Interpol. Eller jag har ingen aning, men det finns över 2000 spår i poden nu...

Bilden är ett porträtt som Mia gjort av mig. Slående!

Ensam natt

Efter karaoken kommer man hem och det är ensamt. Det är som Emma säger, det värsta med ensamheten är att behöva en kram och inte veta vem man kommer att få den av nästa gång. Tyvärr räcker inte en kram från en älskad syster hela vägen, men det hjälper mycket.

Lite så är det mest hela tiden. Jag vill verkligen inte vara ensam.

Lyssnar på Midlake som Susanne skickade. Jag blir så ledsen av Van Occupanther, men det är mest för att melodin är så vacker. Den ekar ensamhet. Även ekot av The Fountain ligger kvar. När Tom äntligen närmar sig nebulosan och i det gyllene skenet viskar "Jag kommer att dö" gör han det med sådan lättnad och glädje - en människa tillfreds med sitt öde. Börjar nästan gråta bara jag tänker på det.

(Photo © Warner Bros. Pictures. All Rights Reserved.)

Populärt...man

Hur i helvete Serbien kunde vinna är inte alls en gåta utan en del i det nya kalla krig som verkar blomma ut såhär till sommaren. Jaja, folk röstar på det de gillar. Och The Ark gillade ingen. Men Rysslands bidrag var ju fint. Eller...hehe. Vi säger så. Fint.

Efter ytterligare en nykter förfest hos Emmis med Familjen så bar det av till Storan och Klubb Populär. Väldigt dåligt med folk när vi kom, och det blev inte så mycket mer under de kvarvarande timmarna heller. Däremot var det en chans för mig och Em att visa upp våra nya fina pins (som en gång för alla skall göra slut på samlagstankar och föra in konversationen mot syskonskap) och min nya zip. Trodde fan aldrig att jag skulle köpa en Ben Sherman av något slag men å andra sidan finns det massor med musik jag aldrig trodde jag skulle lyssna på heller...

Massor med vackra flickor på stället. Framförallt en trio som Emma hade åkt spårvagn med natten innan. Juha fick en av tjejernas nummer senare när han skulle gå. Om den mannen säger att han är ful en gång till så måste vi nog se till att han blir det...jaja. En annan sökte ögonkontakt med tjejen med grön klänning hela kvällen och lyckades väl till en viss del, men eftersom jag inte vågar närma mig flickor fick jag helt enkelt "dansa bredvid dig"...
Blev riktigt trevligt efter att Bring me the fucking riot...man hade spelat. De var grymma för övrigt. Ren jävla garagerock. DJ:n (eller var de nu ska föreställa där - mixarna är sällan snygga) spelade både Shout out louds och Säkert! så man fick dansa sig snurrig. Det härliga var att det var så lite folk att det kändes en aning som en stor hemmafest med musik. Som kostade pengar.

När de väl stängde tog det en stund innan vi var ute. Ida var ganska packad men visade prov på målmedvetenhet i sitt hemgående. Emma och Jovanna agerade censur-varning utanför ingången medan Gustav såg på. Jag har bilder, men tänker inte lägga upp dem här...

En helt ok utekväll! Vad ska man hitta på nu då?

The Eye

Vi var minsann på The Eye igår. Inte illa jobbat av den vite.
Idag får vi se vad som sker. Är rastlös. Kanske borde äta något...
På bilden ser ni Andreas som rider på Anders runt klockan tre i natt. Fina pojkar.

so here we are

I figured it out
I can see again

Post dinner trauma

Emma har just åkt hem och jag lyssnar på Massive Attack ena stunden, Matisyahu nästa. Fantastiskt.
Trevligt som alltid att träffa sin syster. Vi pratade allvar och ytligheter i vanlig ordning, åt lasagne som blev riktigt lyckad (lunch i ngn dag till) och tittade på TV. Roligt det där att jag nästan bara ser på film eller TV när jag har folk här...

Emma har gjort jättefina pins som ni kan se i hennes blogg ett tag till. Vilket ni antagligen redan har gjort. Nu återstår lite stalking och sedan vila. Gått upp alldeles för tidigt de senaste tre dagarna efter att ha lagt mig för sent. Har dessutom inte orkat städa ordning i sovrummet ännu så det ligger kläder lite här och var varvat med cirka 4 plastarméer. Sexigt. I skrivande stund är det nog tur att man har vit månad och inte kan prata med flickor...

Vinyl Luv

Gick till Blenda och handlade lite. Här ser ni ett exemplar. Mixdags. Behöver bara en till skivspelare...

Köpte TTA:s nya singel och Arcades förstasläpp från Neon Bible i Europa. Keep the car running är fortfarande en jävligt bra låt, och jag är lite spänd över b-sidan. Nåväl, det ger sig.

Snart kommer Em över för att äta lasagne som jag borde börja förbereda väldigt snart...


Börjar gilla det här meningslösa bloggandet. Funderar på att låta det ta överhanden och kanske börja nörda in totalt genom att beskriva glädjen i ett bra beat eller något. God knows. Nej, mat var det.

Sång

Never stop living here...

Vi sjöng, om än motvilligt. Någonstans inser jag att alla kvällar inte blir fantastiska. Men det kostade mig ju inte ett öre. Och någon gång kanske allt det här får en mening.

Morgongåvor

Ibland, när världen är tyst och stilla, vaknar jag tidigt utan att vilja somna om. Idag är det så. Allt känns...hoppfullt. Och jag undrar stilla....varför? Vågar jag tro igen?

Dags att gå. Tid att älska...dags att dö.

Hjälte!

Morris är min hjälte.

Hegemoni. Dagens ord.

Äter frukost och slås av att dag fem i det vitas tecken känns helt ok. Jag äter ungefär var fjärde timme, och jag äter bara sådant som nog kan klassas som ganska nyttig kost. Jag har följt samtliga punkter på Mr. Dips lista. Och jag intalar mig att jag gör det av ekonomiska skäl. Det du.

Frukost: mild lättyoghurt med bran flakes och frukt. Hell yes!
Lunch: god knows.
Kvällsmat: wraps med grönsaker och kött. Buuyah!

För övrigt anser jag att Kartago skall förstöras.

Flickan i rött

Hennes färger slår mig direkt. Kappan är röd, den är en fyr i pubens mörker. Hennes hår är långt - får mig att vilja känna varje strå likt Gud själv, smeka henne och viska vackra lögner. Men jag är vad jag är, och ett sinne för drömlik romans kvävs alltid av detta mörka, skuldtyngda.
Så jag ser henne.
Och vänder mig bort när våra blickar möts.

Shout out louds

Det måste fan vara hundra grader.