Vi dricker folköl

Vi lyckas nästan bli fulla. Vi har trevligt. Jag saknar en kvinna i mitt liv. I mitt underliv, enligt Ingemar.

Nana korobi, ya oki

Vi rör oss. Tröga varelser, långsamma och förgiftade. Ljuset skrapar och skär, vinden är kylig. Världen, rummet, huvudet. Allting spinner runt som om Gud slagit an livshjulet med extra kraft under natten så att vi först nu känner av konsekvenserna.
Vi sover. Någonstans vaknar de andra, värmen från er vaggar mig stilla. Hjärtat slår så hårda slag då, när ni är nära.
Vi skrattar. Glädjen är äkta, melankolin försvann ut i natten bland skålar, omfamningar och kyssar. Vi famlar efter styrkan och orken att röra oss igen, snabbare, men det tar tid.

Så vi vilar. Jag sover i er famn, ni sover i min. Någonstans hör jag Ben sjunga, och jag vet att jag kommer minnas det här länge, som i ett romantiskt dunkel när andra minnen falnat. Jag är bara en liten bit bort, men ibland är inte ens närheten tillräckligt.

Åh, älskade, jag saknar er till och med när ni är nära!


Vi rör oss. Nya varelser, födda ur sot och aska, snabba som vinden. Vi rör oss, jag med er. På vägen faller jag sju gånger, men jag reser mig åtta.

Tack.

I väntan

Vi väntar på tunnelbanan. Martin röker. Himlen är vacker. Vi ska dricka världens bästa drinkar.

Shoppa tills du dör/mer vitt

Idag har jag träffat Martin. Vi har ett intressant inflytande på varandra. Det innebär oftast att vi helt enkelt går till favoritbutikerna och handlar kläder. Så även idag.

Emma hälsade på oss på Nitty Gritty, och jag passade på att fråga om de vill komma ner till Way Out West. Det verkar som om de är lediga i alla fall, så det bådar gott.

Dagens inköp blev en piké från Fred Perry som jag suktat efter ett tag, och som var det enda planerade plagget. Hittade en Stone Island på rea men den var fan för stor, och jag lägger inte 1200 på ett plagg som måste sys om...

Efter Nitty och Krukmakargatans alla fina butiker hamnade vi på Skank, där jag glatt hittade den fina t-shirten med världens kärleksförklaring som jag bara måste ha! Dessvärre hittade jag en fin fin zip från Ezekiel så där åkte kortet fram igen.

För att toppa dagen gick vi till Webhallen och köpte film. Ikväll har jag sett Sympathy for Lady Vengeance och den var riktigt bra. Park är för jävla duktig. Damn him.

Ninja!

Me is ninja cow! Feer me leet skillz!

Morgon

Fruktträdgården blickar österut, och jag med den. Snart är vi på väg. Semester känns väldigt rätt just nu.

Hobsala

Kom fram och märkte att mina föräldrar skaffat en jordkällare i hobstil.

Jag tror jag vinner...

Ibland händer det någonting som bara vänder på allting. [I am teh ångest-spanking winner!]---------->

Jag mår...bra. Flera dagar i rad har saker och ting varit helt ok, till och med hoppfulla och roliga. Jag har bara inte orkat med att vara social. Något har tagit emot där. Kanske är tanken på alkohol som inte lockar längre. Jag vet inte.
Men nu är semestern bestämd. Imorgon åker jag till morsan och Henry efter att ha jobbat och vattnat hos Marius. På måndag kör vi till STHLM och sen blåser jag nog en vecka där. Vill träffa mormor, Martin & Emma samt fadren givetvis.

Jag har köpt böcker inför semestern. The Ghost Brigades (militär, smart sci-fi), Grunts (fantasy med skjutvapen ur orchers perspektiv) och A game of thrones (episk fantasy). Jävla Science Fiction-bokhandel!

Nej, nu ska jag läsa lite och sen sova. Ja! Kom just på att jag får träffa nekosar umorrn!
Kram på er, kan bli sista inlägget på ett tag.

Löv.

Who are you calling a psycho!? ^^

Borta en stund, men nu är man åter. Värmen tär, liksom mycket annat.

I lördags satt vi på Masthuggsberget efter arbetet och snackade om Slakthus 5 och drack vin. Det var riktigt lyckat, och jag fick helt klart mersmak. Kändes som om alla i gruppen (som visat sig iaf) har intressanta infallsvinklar och kan överraska. Roligt!
Till nästa gång skall vi ha läst Egalias Döttrar vilken jag blev färdig med igår natt. Riktigt bra, och sådär tankeväckande som man hatar när böcker är.
Slänger in lite bilder på Ida och Juha från cirkeln.


Annars har det inte skett så mycket. Arbetar, läser, träffar folk igen, spelar spel. Börjar sakta städa upp hemma inför semestern. Och planen för semestern börjar forma sig. Ska bli skönt.

Nej, sömn var det. Skriver mer om bra skivor jag skaffade imorrn. Eller orka...köpte en remix-tolva med Audion och MSTRKRFTs "Work on you". Bra skit.

Midsommar börjar arta sig, Kitty och Oni är på.

Now reap the whirlwind...

Vem är först ut att ge sin dom över en annan? Ibland är det du, ibland är det jag. Ibland sker det nog samtidigt, men vi intalar oss att det är den andra parten.
Ja, jag är orättvis. Med samma orättvisa som främmande (och kända) människor mött mig genom livet möter nu jag dem, och jag hoppas att det känns.

Om det sägs att jag inte öppnar mig så är det ren lögn. Vill någon veta något får de veta det. Jag är så trött på lögner. Jag ser svart och vitt. Kaffesvart och äggvita. Men. Men, men. Ingen frågar. Ingen gör sig det minsta intressant, ingen ger ens en ton av visat intresse för annat än villebråd på köttmarknaden. Vad gör man då?

Man är ärlig mot de beslut man tagit och visar dem vad man tycker.
Jag fortsätter. Jag tänker inte be om ursäkt om jag inte har gjort något fel, och att jag är på ett visst sätt får ni leva med. Trasig är man, och bitarna passar inte ihop. Inga ärr har bleknat, inte tillräckligt.
Det värsta är att jag börjar komma fram till vad jag är, men ingen annan gör det. Den ena säger att jag är god, den andra tycker att det finns vissa kvalitéer. Men jag har inte förmågan att tro på sådana ord, hur välmenta de än är. Det handlar inte om självömkan, även om jag är duktig på det med (vilket ni tydligen tycker är svagt och fult). Det handlar om oförmågan att tycka om sig själv, eller den minsta saken man gör.

Jag vill göra ett litet avtryck. Jag vill betyda någonting för en gångs skull. Och jag vill tro på det.

Framförallt vill jag att det sker nu. Jag har vuxit tillräckligt, jag har insett mina många fel. Kan jag inte få må bra en sista tid?