Det finns saker jag borde göra, men inget har någonsin känts mindre viktigt. Jag tittar ut och ser snön falla, det är natten till långfredagen. Jag vill skapa något precis nu. Visa något som är jag. Visa Henne. Så jag ler inombords, släcker ljuset och flyr allting. För det jag har att ge är inget hon vill ha. På något vis gör det inte ont. Det känns, mitt i allting som fortfarande är ohyggligt svårt, som att en och annan därute förstår mig. Eller brottstycken. Fragmenten av sanning i mina lögner.
No comments:
Post a Comment