Det är ett år sedan. Medan de firar årsdag ber jag att jag aldrig ska behöva genomlida den rädslan och oron igen. Vart har det tagit mig? Inte långt, men längre än vad jag hade vågat tro. Jag rör mig, långsamt och små sträckor. Jag minns smärta, glädje, hat. Jag minns mina vänner. Jag minns flickorna som stulit mitt hjärta en tid.
Mia. Annika. Flickan utan namn. Sanna. Helena. Ni är alla fantastiska. Sist står Helena, men kanske borde du stå först, sötaste? Som jag önskar att det kunde få en chans.
Mina vänner. Emma, systern som jag aldrig haft. Som jag älskar dig. M, broder. Filip, jag saknar dig. Martin, älskade bror. Ni är min familj. Jag har glömt hur världen är utan er, och för det är jag evigt tacksam. I er har jag belönats tusenfalt.
Remember, Remember, the 14th september...
2 comments:
systern du aldrig haft, systern du har.
älskar dig, borsan. du är så duktig.
well baby. there is always sunshine left to see.
i do like you. sjukt mycket.
Post a Comment