Hennes färger slår mig direkt. Kappan är röd, den är en fyr i pubens mörker. Hennes hår är långt - får mig att vilja känna varje strå likt Gud själv, smeka henne och viska vackra lögner. Men jag är vad jag är, och ett sinne för drömlik romans kvävs alltid av detta mörka, skuldtyngda.
Så jag ser henne.
Och vänder mig bort när våra blickar möts.
No comments:
Post a Comment